Pop, eller popmusik, är ett begrepp som började användas redan på 1920-talet. Pop är en förkortning på populärmusik och i början användes det endast som ett sätt att kategorisera ett lättare alternativ till rock’n’roll. Sedan slutet på 1950-talet förändrades det dock och pop blev en egen genre inom populärmusiken.
Eftersom rockmusiken ansågs vara rätt rebellisk i USA var det London som först blev ett centrum för popmusiken. Trots att pop hade utvecklats till en egen genre i slutet på 50-talet dröjde det fram till slutet på 1960-talet innan man hade börjat skilja på pop- och rock-genrerna. Den största skillnaden mellan rocken och popen var vad låtarna handlade om. Rocken var musiken som ofta hade texter om ungdomsrevolt och politik medan popen istället handlade om dans eller kärlek.
Några av de första popgrupperna på 60-talet
var The Monkees, The Beatles, The Hollies och The Animals. Trots att de var kända för flera genrer var de några av de första som även blev kända för att framföra poplåtar. Musikstilen fortsatte att växa och utvecklas, det började dyka upp fler och fler popartister och popgrupper. På 1970-talet var ABBA och Bee Gees två av de populäraste grupperna i världen. De fortsatte att vara några av de mest kända grupperna trots att fler och fler nya artister hade dykt upp.
Pop utvecklades till en egen genre i slutet av 50-talet, efter ett antal år började man dessutom att dela på olika popgenrer, det kom till exempel indiepop, vilket till en början var ett sätt att beskriva de mindre independentbolagen som dök upp. Anledningen till att musiken från dessa bolag kallades indie var att de riktade sig till en musik som inte var lika kommersiellt gångbar som den tidigare popen var.
