När människor pratar om klassisk musik har de flesta sin egna mening om vad det egentligen är. Det vanligaste är att man tänker på lite äldre musik, gärna komponerad av några av historiens största kompositörer som Beethoven eller Mozart. Med dessa kompositörer kommer då en dramatisk musik, gärna orkesterstycken med blåsinstrument. Man kan säga att den här typen av klassisk musik går att dela in i tre olika kategorier: barockmusiken, klassicismen och romantiken.
Barockmusikens utmärkande drag brukar vara att den har ett tempo som man lätt kan stampa i takt med. Tidsepoken för denna musikstil sägs ligga från 1600-talet fram till mitten av 1700-talet. Det var under den här tidsperioden som kompositörerna började skapa sin musik från mer bestämda tonarter jämfört med tidigare.
Klassicismen, eller wienklassicismen som den även kallas, brukar räknas från 1730-talet fram till 1820-talet. Några av de mest utmärkande v
erken från den här tiden skapades av Joseph Haydn och Mozart. Klassicismen brukar beskrivas som lättare och mindre komplex jämfört med barocken. Musiken började bestå av en klarare melodi och pianot gjorde sitt inträde. Pianot tog över cembalon, vilket fram tills denna tid var det huvudsakliga klaverinstrumentet.
Romantiken började växa fram under den senare delen av 1700-talet. Det som hade störst inflytande över musiken under den här tiden var de mänskliga känslorna och naturen. Det var en typ av motreaktion mot normerna som skapades under upplysningstiden samt den industriella revolutionen. Musiken blev mycket mer dynamisk jämfört med tidigare och musiker använde sig av ett mycket bredare register. Istället för att endast använda sig av de ljusare tonerna på ett piano använde man sig av allt från de mörkaste till de ljusaste. Några kända kompositörer från den här tiden är Louis-Hector Berlioz, Wilhelm Richard Wagner samt Beethoven som kanske är den mest kända kompositören av dessa tre.
